"Hallå Felicia, har du hör eller sätt Theresa?"

Så lät det när mamma kom upp till mig och frågade efter Theresa, och nopp, jag hade inte hört eller sätt henne. Jag blev väldigt orolig, men som tur var så ringde mamma pappa och kollade om HAN hade hört något från Theresa, klart han hade de (det ligger en LÅNG historia bakom allt)! Så det hade inte hänt något! TUR!

Varför vi blev så oroliga var för kl 18 skulle Theresa till vår morfar och jobba lite, men hon hade inte dykt upp och klockan var över 18, och klart vår morfar blir orolig och ringer henne (men våra mobiler är fuckt up, så man kan inte smsa eller ringa, SAY WHAT?!) men han hade inte kommit fram! Så han ringde mamma och kollade men hon hade inte hört något från Theresa heller. Och det är då min panik kommer, speciellt när mamma säger "Hoppas det inte har hänt henne något!" och då sa jag "MEN KLART DET INTE HAR!".
Men jag hade rätt, det hade inte hänt något!
Om det hade hänt något med Theresa skulle inte jag kunna leva! För om man har vuxit upp med Theresa kan man inte tänka hur det skulle vara utan henne! 
 
Gud vad man kan bli orolig bara för inte någon svara i mobil eller kommer den tiden man har bestämt, hehe...!

Sånt är livet, eller hur?

Haha... Det ringde någon kille hit som ville ställa frågor om himmel och jord (alltså om allt möjligt), och klart jag säger ja BARA för hans fina RÖST, sån är Felicia.

Pussar Felicia